Ett intressant jobb


Jag fick ett brev från dottern där hon beskrev en arbetsdag.  Ojojoj, jag skrattade så jag nästan kissade på mig.

Hej

Dom flesta dagar på jobbet har jag det riktigt skönt. Ibland händer det en del, precis som på alla jobb. Här kommer ett urdrag från min fredag som jag tänkte ta det lugnt på avsluta lite tidigare för att ta en välbehövlig helg.

Kl 08.00 samtal med en 17-åring som inte följt våra regler, jag frågade en enkel fråga om vad hennes mål var med boendet hos oss, jo ett annat boende där det är mindre regler. Då sa jag att jag ville ge henne ett tips.Tipset gick ut på att följa reglerna så jag kan säga till soc att hon sköter sig. Gap och skrik (jag var en ängel i tonåren, jag lovar) vrål, fula ord, förnekelse, mera gap och skrik, hot om självmord, gap och skrik, ”tipset” blev omvandlat till ett fruktansvärt hot och en hotfull varning och så lite mera hot. Sedan höjde jag rösten och tyckte att hon kunde gå. Efter en timme fick jag höra att det fattades bara en sak på mig, och det var …horn. mera självmordshot och ett avslöjande om att den platsansvarige brukade ”krama” denna 17-åring. Han är sååå vaaarm och härlig.

 

Kl 10.00, allvarligt samtal med 50+ platsansvarige om att det inte är passande att krama 17-åringar när man är på jobbet, på jobbet är vi PROFESSIONELLA. Lynniga tonåringar kan lätt vända en kram till sexuella trakaserier, speciellt från 50+ smått gubbsjuka gubbar.

 

Kl 11.00, vräkning av psyksjuk kvinna 25 år med ett barn som exet gått under jorden med i något sydligt land. Hon vägrar flytta men soc betalar inte en dag till. Får kalla in extrapersonal till att tömma lägenheten, ingen som jobbar har körkort men det skiter jag i utan flyttlasset får vi lösa på måndag. Kvinnan blir akut hemlös.

 

Kl 12.00, lunch är inte att tänka på, nu kommer en avskedad kontaktperson som vill ”prata ut” om vad som gått snett. Mycket långt och pedagogiskt samtal. Phu!

 

Kl 13.30 Inser att jag inte hinner till huvudkontoret där jag skulle hjälpa en kollega med taskig självkänsla som inte tror hon kommer att klara den årliga egenkontrollen. Hon har jobbar där i 15 år, jag i två, jag blev godkänd i tisdags, hon får lösa sina egna problem.

 

14.00 jag behöver lugn och ro, går upp i en lägenhet och börjar städa, skurar kök eftersom viss personal inte förstår att köket är bland det viktigaste att flyttstäda, näst efter toan. In kommer en upprörd ungdom och skriker efter en telefon, hon har blivit rånad och vill att hennes mamma ska komma. Jag erbjuder henne att vi ska fika och prata så hon slipper vara ensam. Hon avböjer, Phuuuu! Var inte upplagd för detta, skiter i hennes ständiga våldtäktsförsök, rån, tjafs bråk och anmälningar hit och dit. Hennes mamma kommer, som har rökt på och hängt  med Jimmy Henrix och  efter det vet allt om hur människor har det i allmänhet och ungdomar i synnerhet. (Enligt dottern har hon stått längst fram på en konsert på 60- eller 70-talet och är hans största fan, jag tror också att det är närmare sanningen) Dom sköter sitt, smugglar in en hund (det är djurförbud) som  råkar skälla, dom vill att jag ska ”överse” det, jag svarar trött att jag inte har sett eller hört något. Måtte dom ta hand om varandra och fila på hur dom fortsättningsvis ska få behålla dotterns skyddade identitet, trots att inget verkligt hot finns längre, allt är drama.

 

Kl 14-16 fyra samtal, flera sms och spring och städ.

 

Kl 16.00 Lajban kommer, efter att ha sammanställt alla muntliga klagomål för 2011 inser jag att stället inte kommer att överleva om Lajban jobbar kvar och fortsätter på det spår han har siktat in sig på. Lajban har ingenting att göra med de klagomål som kommit in, han har bara haft otur. Han har aldrig varir otrevlig eller varit ogin mot någon, tvärtom har han varit väldigt hjälpsam, ja till och med lite för mycket hjälpsam, snäll och förstående trots att ungdomarna har varit riktigt otrevliga mot honom. Ingen har tagit så mycket skit och lett bredare, någonsin…. fyra ungdomar har uttryckt, hat, maktmissbruk, översitteri, kränkningar osv. men Lajban är såååå missförstådd sååå. Mitt tålamod börjar nu tryta rejält och jag börjar svamla om att jag inte gillar att ”linda in saker” utan föredrar mer pang på.

-Lajban, du var barnslig på mötet förra veckan när du inte svarade på mina tilltal, det är smått omoget att vara sur för man inte får semester när man vill (för att spela in reklamfilm i sitt priva företag).

-Men nu förstår jag ingenting, säger Lajban

-men Lajban, jag fick flera gånger säga ditt namn högt och du ignorerade det länge innan du avmätt, utan att se mig i ögonen svarade jaaaa. Mer än hälften av dem som var på mötet undrade vad det var med Lajban, var han sur, arg, ledsen eller bara allmänt dryg som han brukar? (det sista sa jag inte men hans kollegor sa det till mig)

-Nu förstår jag ingenting…….. Lajban, kan det vara så att när jag och sju-åtta personer till uppfattar dig på samma sätt, du förstår fortfarande ingenting, så kan det betyda att du inte är så insiktsfull om ditt sätt mot andra alla gånger, kan det ligga något i vad ungdomarna säger.

 Lajban hade i alla falla inget med detta göra, det var det sista jag hörde innan jag satte mig på tvärbanan och hoppade av vid första köpcenter och styrde kosan till systembolaget

 

Nu är det helg kram från dottern

One thought on “Ett intressant jobb

  1. Nu tror jag allt att du skojar lite Anita.
    Inte tror jag att du hade skrattat åt dessa människoöden om det varit på riktigt.
    Ha en bra dag.
    Marie

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s